apanbanarne

Så här ser ett av mina tidigare inlägg om kommunala handlingsprogram, jag tänkte att jag skulle kommentera det jag tidigare skrivit med lite egna tankar och idéer.

”Inriktning och mål för Norrköpings kommun.

I Norrköpings kommun har man ett långsiktigt mål för kommunens olycksförebyggande verksamhet som ska vara uppnått senast år 2018. Visionen inom området skydd mot olyckor är att Norrköping ska vara Sveriges minst olycksdrabbade kommun.

Då ska antalet bränder, trafikolyckor, fallolyckor samt konsekvenserna av dessa olyckor i form av antal döda och slutenvårdade var för sig ha minskat med 25 %. Detta är förstås ganska högt uppsatta mål om du frågar mig och det ska bli intressant att följa utvecklingen med tanke på att bilismen ökar samtidigt som äldre ofta bor kvar hemma längre vilket har visat sig resultera i både mer bränder och fallolyckor.

På vägen till att nå dessa mål så har kommunen satt upp vissa delmål:

• Antal fallolyckor, bränder och trafikolyckor ska var för sig minska med 5% till 2010-12-31. Om så är fallet har jag inte kunnat tyda då någon statistik inte finns tillgänglig än.
• Dessutom ska antalet döda och slutenvårdade till följd av dessa olyckor också minska med 5% inom varje olyckstyp.
• Vidare ska skyddet mot kemikalieolyckor öka.”

Att Norrköpings kommun ska vara Sveriges minst olycksdrabbade kommun 2018 låter ju jättebra, men är man realistisk när man sätter upp ett sådant mål?

Jag tror inte att det är realistiskt att kunna sänka dessa olyckstyper med 25 %, definitivt inte till 2018 i alla fall. Som jag skrev så är det allt fler äldre som bor hemma längre och detta resulterar enligt statistiken i fler fallolyckor och bränder. Dessutom ökar bilismen kontinuerligt.

Som utvecklingen ser ut idag så tror jag snarare att olycksstatistiken kommer att öka dom närmaste åren om inte kommunen har ett ess i skjortärmen.

Det måste nog till en stor förebyggande insats för att detta mål ska kunna vara realistiskt.

Så här står det t ex i Norrköpings handlingsprogram för skydd mot olyckor

”De trendframskridningar som Brandförsvaret gjort visar att såväl antal trafikolyckor, bränder och fallolyckor som antal döda och slutenvårdade vid dessa olyckor kommer att öka med ungefär 25 % fram till 2018, om verksamheten som kommunen bedriver idag inte ändras. En förklaringen till detta är att andelen äldre kommer att öka framöver, och äldre är överrepresenterade i många olyckor.”

Detta är ett tydligt tecken på att man måste ta fram en mer konkret plan för hur denna sänkning ska kunna genomföras. Det är lätt att bara ange en procent att följa men desto svårare att hålla detta mål. Sedan kan man ju undra vem det är som har räknat ut att man ska sänka olyckorna med just 25 % t o m 2018, ligger det verkligen någon grund för denna siffra eller är det något som låter bra. För bra låter det ju, likaså nollvisionen inom trafiken, men det är knappast realistiskt.

Så här säger lagen om skydd mot olyckor:

”3 § En kommun skall ha ett handlingsprogram för förebyggande verksamhet. I programmet skall anges målet för kommunens verksamhet samt de risker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser. I programmet skall också anges hur kommunens förebyggande verksamhet är ordnad och hur den planeras.

8 § En kommun skall ha ett handlingsprogram för räddningstjänst. I programmet skall anges målet för kommunens verksamhet samt de risker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser. I programmet skall också anges vilken förmåga kommunen har och avser att skaffa sig för att göra sådana insatser. Som en del av förmågan skall anges vilka resurser kommunen har och avser att skaffa sig. Förmågan skall redovisas såväl med avseende på förhållandena i fred som under höjd beredskap.”

Det finns två nationella mål i Lagen om skydd mot olyckor. Ett av målen är att bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor. Det andra är att räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. Mot bakgrund av de lokala förhållanden i kommunen, ska kommunen formulera mål som är nödvändiga för att nå de

två nationella målen. Detta ska beskrivas i ett handlingsprogram där följande ska framgå

·        Kommunens mål för den förebyggande verksamheten och för räddningstjänst

·        Risker för olyckor i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser

·        Hur den förebyggande verksamheten planeras och ordnas i kommunen

·        Vilken förmåga kommunen har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser

Handlingsprogrammen ska antas av kommunfullmäktige för varje ny mandatperiod. Fullmäktige kan uppdra åt kommunal nämnd att under perioden anta närmare riktlinjer.

Jag tycker förvisso att Norrköpings kommun har klara mål framför sig när det gäller skydd mot olyckor, även om jag tror att dom är orealistiska.

Man har handlingsprogram för räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten precis som lagen om skydd mot olyckor kräver.

Här nedan är ett exempel på åtgärder/mål som kommunen har tagit fram och visst ser det bra ut på pappret, frågan blir om det kommer att efterföljas i verkligheten.

Jag skrev även om vår stora andel Seveso företag i norrköping och kommunens plan för dessa. Läs även ovan om kemikalieolyckor.

Krav på verksamheterna

Verksamheter som omfattas av Sevesolagstiftningen ska:

• Vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckor och för att begränsa följderna av dem för människor och miljö
• Upprätta ett handlingsprogram för hur riskerna för allvarliga kemikalieolyckor ska hanteras
• Lämna en anmälan till tillsynsmyndigheten (endast lägre nivån)
• Upprätta en säkerhetsrapport och en intern plan för räddningsinsatser som ska lämnas till tillsynsmyndigheten (endast högre kravnivån).

Verksamheter som omfattas av den högre kravnivån är dessutom tillståndpliktiga enligt miljöbalken.

Krav på myndigheten

Sevesolagstiftningen ställer även krav på kommunen som ska:

Informera berörda (boende i området) om de risker verksamheten medför och hur de ska bete sig vid en olycka. Det är däremot verksamheten som ska stå för kostnaden
Utarbeta en särskild plan för räddningsinsatser vid dessa verksamheter – kommunal räddningsplan, se länkar till höger.

Tillsyn

Kommunen har formellt inget tillsynsansvar för Sevesoanläggningarna. Ansvaret för tillsynen ligger på Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket som gör både enskilda och gemensamma tillsyner. Vid dessa tillfällen brukar räddningstjänsten bjudas in eftersom vi har ett intresse för anläggningarna.

Som man kan utläsa ovan så läggs mycket ansvar på Sevesoföretagen att själva se till att följa dom lagar och riktlinjer som finns.

Det är Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket som är ansvariga för tillsynen av dessa företag och räddningstjänsten brukar då bjudas in eftersom det finns ett stort intresse från deras sida att dessa Sevesoföretag fungerar och att man känner till så mycket som möjligt om dom och dess verksamhet vid eventuell olycka.

Räddningstjänsten uppskattar dessa besök då det ger dom en chans att få en inblick i företagens verksamhet och dess risker vilket gör att man är bra förberedd vid en eventuell olycka.